Att vara mamma har väckt många känslor och sidor hos mig som jag tidigare inte känt eller sett. Jag älskar så att det gör ont, hjärtat blöder och tankarna snurrar på högvarv. Samtidigt som jag lever i mitt lyckorus kan jag inte sluta tänka på barn i världen. Barn som är lika små som min lille prins men som inte har det lika bra. Barn som inte får mat så de blir mätta, eller har kläder att värma sig med eller en bädd att sova i. Men framförallt tänker jag på barn som inte har föräldrar eller barn som helt fruktansvärt far illa. Jag kan inte sluta ifrågasätta hur människor kan göra något så oskyldigt, litet och sött - ett litet barn - så hemskt illa.
Dessa tankar är destruktiva för mig. De får mig att må dåligt, att vilja krypa ur mitt skinn och de vägrar lämna mig. Helst skulle jag bara vilja se till att alla barn får kärlek, mat och allt annat de behöver men jag vet att det är en omöjlighet. Världen är orättvis.
Jag förstår att det ligger något viktigt i att känna nöd för världens barn, mitt hjärta blöder verkligen. Men just nu kan jag inte mycket mer göra än att ta med dem i mina dagliga böner, stötta någon organisation med pengar eller bli fadder. Utöver det är det bästa självklart att älska och se till min egen son så att han har allt han behöver. Och jag kan försöka fostra honom att bli en god, omtänksam och kärleksfull person.
Min högsta önskan är att få göra skillnad. Jag inser att jag inte kan hjälpa alla men förhoppningsvis finner jag ett bra sätt att hjälpa någon. Dessutom kommer min son få allt han behöver! Och lite till...
...åh vad jag önskar att alla barn kunde få det!
Dessa tankar är destruktiva för mig. De får mig att må dåligt, att vilja krypa ur mitt skinn och de vägrar lämna mig. Helst skulle jag bara vilja se till att alla barn får kärlek, mat och allt annat de behöver men jag vet att det är en omöjlighet. Världen är orättvis.
Jag förstår att det ligger något viktigt i att känna nöd för världens barn, mitt hjärta blöder verkligen. Men just nu kan jag inte mycket mer göra än att ta med dem i mina dagliga böner, stötta någon organisation med pengar eller bli fadder. Utöver det är det bästa självklart att älska och se till min egen son så att han har allt han behöver. Och jag kan försöka fostra honom att bli en god, omtänksam och kärleksfull person.
Min högsta önskan är att få göra skillnad. Jag inser att jag inte kan hjälpa alla men förhoppningsvis finner jag ett bra sätt att hjälpa någon. Dessutom kommer min son få allt han behöver! Och lite till...
...åh vad jag önskar att alla barn kunde få det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar