På tu man hand

Igår lämnade jag och maken vår underbara lille prins till sin moster och blivande (ingifta) morbror. Två månader gammal och mamma och pappa åker iväg fem timmar. Den som tyckte det var mest jobbigt var den ömmande modern. Hur ska det gå? Kommer han skrika hysteriskt? Tar han nappflaskan? Tänk om han är otröstlig! Syster fick mer eller mindre kasta ut mig ur huset och maken lade beslag på mobilen mitt under föreställningen. Ja, för vi var i Sthlm på musikal: Romeo och Julia. Det var jätteskönt att få komma ut och göra något tillsammans med maken. Bara det att sätta på sig en fin klänning (och inte tänka praktiskt med amning), smycka sig med halsband och stänka lite parfym kändes som en evighet sedan.

Oansvarigt att lämna den lille? Nej, för jag visste att han var i trygga händer, dessutom var vi så nära hemmet att vi skulle ha kunnat lämnat vid minsta kallelse. Dessutom känner jag att ju tidigare man kan släppa honom några timmar desto lättare blir det att förstå att man faktiskt kan göra saker lite då och då på tu man hand med sin äkta hälft och samtidigt vara avslappnad för att man vet att sin skatt klarar sig, för han har gjort det förr.

Jag är stolt både över mig själv, för att jag vågade ta steget att låta någon annan passa honom, men oxå otroligt stolt över sonen som var så duktig, charmig och lättpassad. Det är skönt för oss alla att veta att det funkar.

Musikalen? Den var så där. Jag kände att det var tur att vi blivit bjudna på den (J:s arbete) för om vi betalat hade det nog känts som bortkastade pengar. Men visst, vi fick oss några goda skratt och en relativt god musikupplevelse. Framförallt fick vi lite egentid med varandra.

Nu är det fredag och det stundar en lugn och mysig helg. Syster är här och myser tillsammans med oss. Hon är den bästa. Ställer upp i vått och torrt. Nu är hon och handlar åt mig Imorgon får vi träffa underbara Malin som är på besök.

Vi är så välsignade med så mycket gott!