Jag brukar gå upp när min mans klocka ringer vid halv åtta. Idag sov jag en timme längre. Det var så skönt att bara snooza. När jag kommer ner till köket fixar jag lite frukost och sätter på datorn för att under tiden jag äter läsa några bloggar jag följer. Jag berördes mycket starkt av ett inlägg som delades med omvärlden. Så vackert, skört och hoppfullt.
Livet är en gåva. Jag sitter just nu höggravid med diverse krämper, men varje hugg i ryggen, varje spark som träffar något känsligt i magen och varje smärta under en värk kommer att vara värt att få se ett nytt liv födas. Ett liv jag själv varit med och skapat, ett liv som påminner om Guds storhet varje dag.
Jag tackar wennstams för denna påminnelse och Gud för att han gör mirakel här och nu och ger oss liv. En stilla bön infinner sig hos mig att ta vara på varje stund, varje ögonblick och vara rädd om det jag fått och de människor jag håller kär.
Tack Gud för de mirakel jag får vara med om. Tack för livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar