I väntans tider

Tack för livet

Jag brukar gå upp när min mans klocka ringer vid halv åtta. Idag sov jag en timme längre. Det var så skönt att bara snooza. När jag kommer ner till köket fixar jag lite frukost och sätter på datorn för att under tiden jag äter läsa några bloggar jag följer. Jag berördes mycket starkt av ett inlägg som delades med omvärlden. Så vackert, skört och hoppfullt.

Livet är en gåva. Jag sitter just nu höggravid med diverse krämper, men varje hugg i ryggen, varje spark som träffar något känsligt i magen och varje smärta under en värk kommer att vara värt att få se ett nytt liv födas. Ett liv jag själv varit med och skapat, ett liv som påminner om Guds storhet varje dag.

Jag tackar wennstams för denna påminnelse och Gud för att han gör mirakel här och nu och ger oss liv. En stilla bön infinner sig hos mig att ta vara på varje stund, varje ögonblick och vara rädd om det jag fått och de människor jag håller kär.

Tack Gud för de mirakel jag får vara med om. Tack för livet.

Är det dags?

I en veckas tid har jag gått med kraftiga förvärkar samt förstått att slemproppen gått. Detta har ju naturligtvis gjort att jag förberett mig lite extra inför en ny människas ankomst. Bakat bullar, fiffirutor, mjuk pepparkaka, chokladnötkakor och bröd. Jag har städat och tvättat och planterat höstarrangemang på trappan. Försöken att vara aktiv har ändå varit förgäves för igångsättningen, så nu börjar jag förlika mig med tanken att jag ändå kanske kan gå tre veckor till med stark "menssmärta" (värkar) och ryggont.

Igår tänkte jag lite extra på min älskade pappa då det var fars dag. Jag är tacksam att just han är just min pappa. O att min mamma är just min mamma. De bästa i världen. Jag har mycket att vara tacksam för och de är mina stora förebilder inför det som komma skall inom några dagar eller veckor.

Jag ska nu baka klart och invänta besök från kära M med de underbaraste sönerna någon kan ha.

Däckad

Hela dagen har jag legat i soffan. Huvudet har dunkat och magen har varit hård som en boll och kroppen matt. Maken kommer hem med grillad kyckling och potatissallad som jag beställt i suget tillstånd. Han lägger upp och pysslar om mig lite. Vi äter tillsammans och sedan går han upp och målar rummet till Liten. När klockan är åtta orkar jag inte ligga mer utan går upp och börjar städa iordning lite och packa det sista för BB. Det kan nämligen hända när som helst nu sa barnmorskan igår.

Känns ändå bra att snart få gå och lägga sig med städat hus. Imorgon är det fredag. Då ska jag försöka åka in till staden och uträtta några ärenden samt träffa min goda väninna Charlie som har höstlov. Man vet aldrig hur man mår nu för tiden så det gäller att inte lova upp sig alltför mycket.

Nu ska jag i alla fall gå och lägga mig och hoppas på en utvilad kropp imorgon.