September har varit en intensiv månad. Nu är det oktober och den kommer att bli ännu mer intensiv. Det ska kännas att man lever, och jag är faktiskt glad över att ha saker att göra.

Idag inleder jag dagen med att ställa mig i försäkringskassans telefonkö och får plats 145. Det är en avancering mot igår då jag inte ens blev placerad i kö utan ombedd att försöka vid senare tillfälle. Jag har klantat mig med alla papper, uppföljningssamtal och intyg så jag måste ringa och förhoppningsvis ställa allt till rätta. Om det inte går tror jag att jag gråter en skvätt, för så jobbigt kommer då att vara, ett litet misstag.

När luren är pålagd ska jag sätta igång och fredagsstäda. Det blir inte så grundlig städning idag eftersom jag varit duktig i veckan. Därefter ska jag fixa mig iordning o försöka få på mig något som inte känns alltför litet och obekvämt. Magen har nämligen växt helt otroligt den senaste veckan. Den liksom hänger och putar neråt och är jättetung. Tur att jag även har tid hos sjukgymnasten idag som förhoppningsvis kan hjälpa mig med min ryggsmärta.

Som sagt: det skall kännas att man lever. Det gör det, på alla plan och områden både fysiskt och psykiskt och jag är så tacksam för att jag får leva, får ha hälsan (trots vissa krämpor) och att det finns ett bra socialt system till min fördel (om jag inte själv sabbar det!!).

Jag glömde säga att solen skiner och himlen är klarblå. Perfekt höstväder! Kanske det även blir en sväng till uppsala för lite barnrumsinredningsshopping!