Dag 03 - Mina föräldrar

Pappa och mamma är något av det dyrbaraste jag har. Det är de som har satt mig till livet, uppfostrat mig och format mig till den jag är.

Mamma har ett tålamod utan dess like. Hon sätter alltid andra framför sig själv och hon är otroligt plikttrogen. Hennes omsorg och kärlek sträcker sig inte bara till hennes närmaste utan hon ger även ut av den till arbetskamrater och utslagna. Hon är en stor förebild. Blir jag hälften så bra mamma som hon är kommer jag att vara nöjd.

Pappas praktiska ådra går sällan av för hackor och hans passion för musik och film är mycket stor. Han är en försvenskad latino. Trots ovanan med minusgrader och snö på vintrarna i Sverige var det pappa som tog med oss barn på långfärdsskidor och skridskoturer på bottenfrysta sjöar. Dessutom lagar han den godaste svenska husmanskosten och älskar svensk dansbandsmusik.

Tillsammans är mamma och pappa de bästa föräldrarna till just mig och mina syskon. De finns aldrig längre bort än ett telefonsamtal. Skulle livet krisa ihop sig totalt är det till dem man skulle vända sig och veta att de skulle göra allt de bara kan för att hjälpa till.

TACK för er kärlek och allt ni gjort, gör och kommer att göra för mig!

Dag 02 - Mina syskon

Jag har tre syskon. Två systrar och en bror. Alla tre yngre än mig själv. Min mamma födde oss fyra barn på sex år, i två kullar.

Det är något helt fantastiskt med syskon. Vi har alltid lyckats hålla ihop och haft roligt tillsammans, ju äldre vi blir desto närmare kommer vi varandra. Det har alltid funnits en stark kärlek och omsorg mellan oss och jag ser mina syskon som mina bästa vänner. Personer jag kan prata om allt med, ha roligt tillsammans med, vara precis mig själv med och bråka med.

Syster nr 1 är mycket intelligent, hon förstår det aldrig själv men hennes hjärna är skapt på ett visst sätt som gör att hon kan se saker ur flera perspektiv, analysera och diskutera på hög nivå, men aldrig att hon skulle visa sig som någon besserwisser, eller på något sätt försöka ställa sig över någon annan. Hon är den mest respektfyllda människa jag känner och hon hatar fördomar. Dessutom har hon humor som ingen annan av oss.

Om jag någon gång ser en komedi gör jag det tillsammans med henne, det är då jag kan skratta, annars fattar jag aldrig det roliga. Vill jag också ha ett rakt och ärligt svar på någon fråga eller ha ett råd är det till syster nr 1 jag kommer med mina funderingar. Hon bollar och ger fördelar v/s nackdelar på ett sunt sätt utan att för den sakens skull döma mig i mina val.

Syster nr 2 är den mest omsorgsfulla person jag känner. Hon tvekar inte en sekund att ge omvårdnad om det behövs. Hon håller upp håret när man har spysjuka, smeker ryggen vid mensvärk och åker och köper tabletter när det saknas, dessutom ger hon den mest underbara massagen med sina små nätta händer.

Hon är en känslomänniska utan dess like, syster nr 2 och det syns tydligt på henne vilket humör hon är på. Är hon arg blixtrar det ur ögonen, är hon glad gnistrar det och hon kan verkligen sprida så mycket värme och kärlek med hela sin uppenbarelse när hon känner för det.

Hennes skönsjungande röst berör mig alltid på djupet och får mig till tårar i stort sett varje gång. Varför hon kan beröra så djupt tror jag är för att hon varit med om så mycket i livet, trots sin ringa ålder som gör att hon har förståelse, medlidande och uppmuntran att ge till människor hon möter.

Brorsan är den lille i skaran. Han som alltid bara hängt på. Jag är så glad att vi i vuxen ålder har lärt känna varandra mer på djupet och verkligen fått dela tankar, känslor och erfarenheter. Han är en mycket snäll och omtänksam person som brinner för att hjälpa tonåringar som hamnat lite snett eller som har det jobbigt på något sätt.

Hans hjärta är det finaste och mest äkta jag vet och jag blir alltid så berörd av hans uppmuntrande ord till mig då jag känner mig nere eller när jag får höra hans livsberättelse och de saker han får vara med om nu.

Även brorsan besitter en underbar röst och att han ställde upp och sjöng första gången inför publik på mitt bröllop var något av det finaste jag varit med om i livet. Då brast allt, mina tårar sprutade och jag hulkade. Det var ett så fint och vackert ögonblick att få stå där med den man jag älskar mest av allt och få lyssna till bland annat lillbrorsan som jag verkligen förstod gjorde en uppoffring för min skull.

Jag är otroligt tacksam att mina föräldrar gav mig syskon. De har varit med och format mig till den jag är, de ger mig styrka och kraft i svåra stunder och de får mig att känna mig betydelsefull och älskad och jag vet inte vad jag skulle gjort utan dem.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Detta är ett inlägg ett från min bloggkalender som är månadens utmaning . Jag skriver ett inlägg varje dag utifrån ett temaschema.

Dag 01 – Bloggpresentation

Jag har skrivit blogg under flera års tid, dock inte så länge på denna blogg. Det började med dagboksform på ”Lunarstorm” när den sajten var dagens ”Facebook” sedan utmynnande det i MAGNOLIA som jag sedan bytte ut till SOLSIDAN.

När jag startade ”magnolia” ville jag skriva tänkvärt utifrån min tro och se på saker och ting väldigt positivt. Det blev tillslut prestationskrävande att skriva varje inlägg och det blev färre och färre sådana. Jag försökte då att skriva mer vardagligt men tyckte det blev ganska trist och meningslöst tills jag helt lade av.

Skrivandet har ändå varit en stor del av mig och jag har inte lyckats hålla mig ifrån det på längre tid. Därför valde jag att starta en ny blogg, ”Solsidan”, med syfte att skriva inlägg utan några som helst krav.

Det är på Solsidan du just nu läser och denna blogg får inlägg som rör min vardag, min tro, mitt liv, min villa, min familj (utan att vika ut dem för mycket i bilder och info) samt min hobby.

Förhoppningsvis kan jag inspirera någon ibland, väcka nya tankar hos någon ibland eller glädja någon ibland, samtidigt som jag själv får skriva av mig och dela med mig av de välsignelser, glädjeämnen och tankar som omsluter mig.

Kommentarer uppskattas alltid.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Detta är ett inlägg ett från min bloggkalender som är månadens utmaning . Jag skriver ett inlägg varje dag utifrån ett temaschema.

Utmaning

Jag har hakat på en utmaning. Varje dag i en månads tid kommer jag att skriva ett inlägg utifrån ett visst tema.

De teman jag ska skriva om är följande:

Dag 01 – Bloggpresentation

Dag 02 – Mina syskon

Dag 03 – Mina föräldrar

Dag 04 – Mina vänner

Dag 05 – Vad är kärlek?

Dag 06 – Dåtiden

Dag 07 – Framtiden

Dag 08 – Ett ögonblick som jag vill minnas för evigt

Dag 09 – Min tro och livsfilosofi

Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag

Dag 11 – Min personlighet

Dag 12 – I min handväska

Dag 13 – Den här veckan

Dag 14 – Våra resor

Dag 15 – Mina drömmar och önskningar

Dag 16 – En vanlig dag hemma hos mig

Dag 17 – Mitt favoritminne

Dag 18 – Min favoritfödelsedag

Dag 19 – Detta ångrar jag

Dag 20 – Den här månaden

Dag 21 – Det här är jag bra på

Dag 22 – Det här mina mindre bra på

Dag 23 – Det här gör mig glad

Dag 24 – Det här gör mig ledsen

Dag 25 – Hemma hos mig

Dag 26 – Mina rädslor

Dag 27 – Mina favoritsaker

Dag 28 – Det här saknar jag

Dag 29 – Saker som jag är tacksam över

Dag 30 – Saker som jag vill göra innan jag dör

Uppe i ottan

Bild från SVT.se

Mannen ska på kurs idag. Han åkte tidigt. Jag gick upp och tände brasan, gjorde lite frukostmackor och satte på årets julkalender. En kik på termometern fick mig att tappa hakan. Minus 19 grader. Jag har inte varit ute på två dygn och hade tänkt gett mig ut just idag. Vi får se hur det blir med den saken.

Igår gjorde jag knäck samt snickers. Gott julgodis. Idag väntar pepparkaksbak och mozartkulor efter en eventuell tripp till stan. Det gäller att sysselsätta sig i väntans tider.

I väntans tider

Tack för livet

Jag brukar gå upp när min mans klocka ringer vid halv åtta. Idag sov jag en timme längre. Det var så skönt att bara snooza. När jag kommer ner till köket fixar jag lite frukost och sätter på datorn för att under tiden jag äter läsa några bloggar jag följer. Jag berördes mycket starkt av ett inlägg som delades med omvärlden. Så vackert, skört och hoppfullt.

Livet är en gåva. Jag sitter just nu höggravid med diverse krämper, men varje hugg i ryggen, varje spark som träffar något känsligt i magen och varje smärta under en värk kommer att vara värt att få se ett nytt liv födas. Ett liv jag själv varit med och skapat, ett liv som påminner om Guds storhet varje dag.

Jag tackar wennstams för denna påminnelse och Gud för att han gör mirakel här och nu och ger oss liv. En stilla bön infinner sig hos mig att ta vara på varje stund, varje ögonblick och vara rädd om det jag fått och de människor jag håller kär.

Tack Gud för de mirakel jag får vara med om. Tack för livet.

Är det dags?

I en veckas tid har jag gått med kraftiga förvärkar samt förstått att slemproppen gått. Detta har ju naturligtvis gjort att jag förberett mig lite extra inför en ny människas ankomst. Bakat bullar, fiffirutor, mjuk pepparkaka, chokladnötkakor och bröd. Jag har städat och tvättat och planterat höstarrangemang på trappan. Försöken att vara aktiv har ändå varit förgäves för igångsättningen, så nu börjar jag förlika mig med tanken att jag ändå kanske kan gå tre veckor till med stark "menssmärta" (värkar) och ryggont.

Igår tänkte jag lite extra på min älskade pappa då det var fars dag. Jag är tacksam att just han är just min pappa. O att min mamma är just min mamma. De bästa i världen. Jag har mycket att vara tacksam för och de är mina stora förebilder inför det som komma skall inom några dagar eller veckor.

Jag ska nu baka klart och invänta besök från kära M med de underbaraste sönerna någon kan ha.

Däckad

Hela dagen har jag legat i soffan. Huvudet har dunkat och magen har varit hård som en boll och kroppen matt. Maken kommer hem med grillad kyckling och potatissallad som jag beställt i suget tillstånd. Han lägger upp och pysslar om mig lite. Vi äter tillsammans och sedan går han upp och målar rummet till Liten. När klockan är åtta orkar jag inte ligga mer utan går upp och börjar städa iordning lite och packa det sista för BB. Det kan nämligen hända när som helst nu sa barnmorskan igår.

Känns ändå bra att snart få gå och lägga sig med städat hus. Imorgon är det fredag. Då ska jag försöka åka in till staden och uträtta några ärenden samt träffa min goda väninna Charlie som har höstlov. Man vet aldrig hur man mår nu för tiden så det gäller att inte lova upp sig alltför mycket.

Nu ska jag i alla fall gå och lägga mig och hoppas på en utvilad kropp imorgon.

2 år

För två år sedan satt jag hos min favoritfrisör inne i stan och gjorde iordning håret för den största dagen dittills i mitt liv. Efter några timmar mötte min blivande man mig utanför, vackrare än någonsin. Sprudlande och förväntansfulla var vi båda två. Sedan bar det av för fotografering med två tärnor, en bestman och tre brudnäbbar. Det var inte lätt att få till men solen sken och höstfärgerna sprakade.

Vigseln var oförglömlig. Den skulle jag vilja vara med om igen, och igen och igen. Festen var spännande och maten underbart god.

Två dagar efter bröllopet åkte vi på vår livs resa till Mauritius. Det var 15 dagar av lyx, lyx, och åter lyx. Så mycket lyx så det räcker ett helt liv. Turkost hav, härliga trerättersmiddagar varje dag, lyxiga frukostar, fantastiskt romantiska rum på tre olika hotell på tre olika ställen på ön. Stora härliga pooler och tid enbart för varandra.

Efter ett år äktenskap åkte vi på ännu en resa dock lite kortare resväg, till Turkiet. Där var det oxå fantastiskt, varmt, underbart hav, god mat och ett fantastiskt hotell.

Men det är ändå vardagen hemma i villan, trädgårdspysslandet, gosandet i soffan, samtalen vid matbordet, godnattpussarna och delandet av livet som gör att de här två åren varit de bästa i mitt liv.

När vi stod där vid altaret för två år sedan trodde jag inte man kunde bli lyckligare, men det kan man. Den dagen var bara början på vår livslånga resa tillsammans, där kärleken till min man växer för varje sekund och dag som går. Jag slutar aldrig förundras över hans egenskaper, hans vishet och hans plikttrogenhet till jobb och annat engagemang och över hans kärlek till mig.

Vardagsfirande är det bästa firandet därför kommer vi inte att fira på något speciellt sätt just idag. Vi firar vårt äktenskap varje dag brukar jag säga. Vardagen är dagar av glädje och dagar av sorg, dagar vi delar med glädje och dagar vi kämpar för att komma förbi. Men ingen av dessa dagar vill vi vara utan varandra för det är under alla dessa dagar vår kärlek bli större och större både till varandra, andra och till vår skapare.

Tack älskling för att du är min och för att du vill dela hela DIG med mig. Tack för din kärlek och din trofasthet. Tack för din förlåtelse då jag är dum, din stöttning när jag känner mig svag och din tillrättavisning när jag säger något jag inte bör säga. Jag vill alltid finnas där för dig och älska dig genom allt. Du är det bästa som hänt mig och den underbaraste människa jag vet. Jag är otroligt välsignad som får älska dig av hela mitt hjärta. Jag tackar Gud varje dag för att våra vägar möttes där någon gång under vår tuffa tonårstid och att han ledde oss fram, många år senare, till altaret där vi fick lova varandra trohet och kärlek hela livet ut.

Jag ser fram emot resten av vårt liv tillsammans!

Tiden går alldeles för snabbt! Jag jobbar, städar, äter, shoppar kläder att få plats med magen i och hänger med människor jag tycker om. Livet är bra härligt att leva ändå. Att man går runt och känner ett nytt liv inom sig kicka på alla inälvor gör att livet blir ännu mer spännande och förundrande!

Det är höst på riktigt, träden gulnar och satsumaserna kommer in i butiken med sin sötma och sitt billiga pris. Jag är helt beroende. Det är så gott! '

Helgen spenderades i Åmål tillsammans med systrarna och maken. Fick äran att träffa de små charmtrollen Alfred och Elias oxå. De var några månader nu men hade aldrig sett dem. Kul att vi fick till det och välkomna till världen ännu en gång!

Eftersom tiden går så snabbt börjar det dra ihop sig för att köpa färg att måla väggarna i barnrummet och även att införskaffa en babysafe. Jag jobbar hela helgen, så vi får nog boka in nästa helg för det. Sedan måste det ju spacklas, slipas och målas oxå! För att inte tala på att inhandla möbler och montera dem! Ah... ännu är vi inte redo för bebisens nedkomst! Men spännande är det!

Idag blir det middag med goda vänner och därefter Bonde söker fru. Trevligt. Jag väntar in maken som kommer med tåget om en halvtimme.

Jag säger det ännu en gång: visst är livet fantastiskt?!

September har varit en intensiv månad. Nu är det oktober och den kommer att bli ännu mer intensiv. Det ska kännas att man lever, och jag är faktiskt glad över att ha saker att göra.

Idag inleder jag dagen med att ställa mig i försäkringskassans telefonkö och får plats 145. Det är en avancering mot igår då jag inte ens blev placerad i kö utan ombedd att försöka vid senare tillfälle. Jag har klantat mig med alla papper, uppföljningssamtal och intyg så jag måste ringa och förhoppningsvis ställa allt till rätta. Om det inte går tror jag att jag gråter en skvätt, för så jobbigt kommer då att vara, ett litet misstag.

När luren är pålagd ska jag sätta igång och fredagsstäda. Det blir inte så grundlig städning idag eftersom jag varit duktig i veckan. Därefter ska jag fixa mig iordning o försöka få på mig något som inte känns alltför litet och obekvämt. Magen har nämligen växt helt otroligt den senaste veckan. Den liksom hänger och putar neråt och är jättetung. Tur att jag även har tid hos sjukgymnasten idag som förhoppningsvis kan hjälpa mig med min ryggsmärta.

Som sagt: det skall kännas att man lever. Det gör det, på alla plan och områden både fysiskt och psykiskt och jag är så tacksam för att jag får leva, får ha hälsan (trots vissa krämpor) och att det finns ett bra socialt system till min fördel (om jag inte själv sabbar det!!).

Jag glömde säga att solen skiner och himlen är klarblå. Perfekt höstväder! Kanske det även blir en sväng till uppsala för lite barnrumsinredningsshopping!

Det är fredag och snart mitten av september. Det går fort. Alldeles för fort. Idag har min man åkt iväg till Paris med byrån. De ska äta gott, bo fint och göra roliga saker. Det blir kul.

Själv kommer jag inte ha en så dålig helg heller. Idag åker jag till svågerns familj i sthlm och gosar med nyfödd bebis samt övernattar. Imorgon kommer mina systrar med respektive samt mina bästa vänner. De ska fira lite med mig på eget initiativ och det kan de ju få, trots att det inte känns så roligt att fira sin födelsedag längre. På söndag blir det jobb och efter det kommer maken hem, då ska jag mysa med honom.

Förövrigt kretsar mycket tankar kring jobb, vänskap och barnafödande. Alla ämnen inte helt självklara och lätta att hantera alla gånger, men de är naturliga och livsnödvändiga och högst angelägna i mitt liv. Jag har tack och lov världens bästa man som jag är otroligt stolt över och som alltid finns vid min sida. Han stöttar, peppar och förmanar. Allt i kärlek och omtanke. Jag fick världens bästa man och det är jag så glad för. Ett tag höll jag på att förlora honom men tack och lov ledde Skaparen oss rakt in i varandras famn. Det är ett mirakel i sig. Nu bär jag på ett mirakel som vi snart kommer att få äran att uppfostra, älska och omsluta i trygghet. Det är nåd. Bara av nåd.

Endast av nåd får jag komma
Endast Din nåd ger mig liv
Ej genom nåt jag kan göra
Endast Din nåd ger mig liv

In i Din närhet Du kallar
Drar mig till Dig
Och på Din nåd vill jag svara
Herre, jag kommer nu

September!

Solen skiner, himlen är blå och september är här. Hösten. Med nya utmaningar och stora förväntningar och spännande händelser.

Idag startar mödravårdens föräldrautbildning. Jag har inte varit alldeles för positiv till att börja gå på den, men har i alla fall anmält mig och kommer att gå dit. Vi får se vad den har att erbjuda. Förhoppningsvis hinner mannen vara med oxå. Återkommer om den...

Nu ska jag ta en lång dusch. Ta på mig något bekvämt och fundera lite mer över helgens tonårsträffar.

Livet är fantastiskt, inte sant?

Arbetsam arbetsdag

Idag har jag suttit i möten hela dagen. Men det är roligt, spännande, givande och inspirerande. Mitt arbete är ett bra arbete. Jag får jobba med det jag älskar mest i livet; barn och ungdomar. Jag får vara del i ett stort verk och jag får förhoppningsvis vara med och forma morgondagens ledare.

Även om det är ett krux att få till frivilliga till verksamheter och tidskrävande att sitta och planera för alla uppstarter och kickoff's så är allt arbete värt det när man får höra positiva kommentarer och får se hur människor blir berörda av det viktigaste och största i livet: Skaparen själv.
Väl hemkommen från denna fantastiska kontorsdag finner jag min arma make sittandes i soffan varm som en spis med halsont. Det blir en hemmadag för honom imorgon. Jag gör vad jag kan för att pyssla om honom på bästa sätt.

Godmorgon torsdag

Denna vecka har flugit förbi och varit mycket innehållsrik. Det har varit allt från jobb till städning, tvättning av barnkläder och besök. Ännu är veckan inte slut och det känns fantastiskt roligt att morgondagen och helgen har roliga innehåll även de.

Igår hade vi besök av underbara Frida o Neil. Vi åt "Flygande Jakob" och marängswizz. Fantastiska Tina och Natalia var även här och förgyllde hela dagen med sin hjälpsamhet och glädje.

Imorgon kommer delar av J:s familj på besök. Bland annat den alldeles nya medlemmen. Det ska bli så mysigt! Ser verkligen fram emot det! Vet dock ännu inte vad vi ska bjuda på. Någon som har förslag?

Ros till den underbara

Har haft mamma här i veckan. Det har varit helt fantastiskt. Tänk vilken välsignelse jag har som har en mamma som är den bästa mamman i hela världen. Inte bara för att hon hjälper mig med saker jag ännu inte lärt mig utan oxå för att hon är en så fantastiskt bra vän.

Vi har shoppat mycket, skrattat mycket och spelat Ligretto mycket. Dessutom har jag fått ältat lite om mina farhågor och fått det bästa stödet. Som om inte det vore nog har mamma tvättat fönster, målat vagga och städat.

Jag har sagt det förr och säger det igen: blir jag hälften så bra mamma som min mamma så kommer jag vara nöjd. Hon är min stora förebild och jag tackar Gud för henne varje dag.

Tack för din kärlek, din omsorg och all din hjälp kära mamma! Jag älskar dig!

Ett lättare val

Jag hade aldrig anat att det skulle vara så många beslut man måste fatta i en tid som den jag befinner mig i just nu.

På onsdag har jag en tid hos käk-kirurgiskt-centrum för att ta bort en visdomstand som helt lagt sig ner under tandköttet. Jag har bävat över detta ingrepp ett bra tag men blivit lugnad av tandläkarna som försäkrar att det inte gör ont men att det kan smärta lite efteråt och att alvedon kan lindra smärtan.

Men ju närmre jag kommer detta ingrepp börjar jag fundera över den egentliga smärtan och om alvedon verkligen kommer att lindra den och vad som skulle hända om den inte gjorde det och jag inte får ta starkare smärtlindring än just alvedon. I samråd med mina kollegor igår fick jag bekräftat att det gör ondare än alvedon kan lindra och i morse när jag ringde barnmorskan försäkrade hon mig om samma sak. Dock gav hon mig beslutet att avgöra ingreppets vara eller icke-varande. Det är ju så att måste man göra ingrepp under graviditet så måste man och ofta går det bra med den medicinering som då krävs, men är det inte jätteakut är ju det bästa att vänta. Detta blev för mig glasklart, inte bara för att jag bävat över ingreppet, jag vet ju att det måste göras någon gång, men just nu, med risk för det lilla livet i magen. Nej tack. Därför blev detta valet ett lätt val så här på morgonkvisten...

I valet och kvalet

Står inför ett stort och viktigt val: barnvagnsvalet. Jag har provkört, läst, vänt argument fram och tillbaka och har nu kommit fram till två vagnar jag kan tänka mig. (Eller jag borde väl iofs säga VI kan tänka OSS).

Den första är Britax B-smart som är mycket lättstyrd, har ett lätt chassi, klicksystem och en snygg design, dock inte så många färgmöjligeter.

Den andra är Teutonia Fun som oxå är en smidig, lättstyrd vagn med många härliga färg- och mönsteralternativ. Den är dock lite tyngre och har inget klockrent klicksystem men märket och stabiliteten talar mycket gott för den.

Någon som har något råd att ge?

Sommar

Nu är semestern slut. Den har varit fullspäckad av bilturer, fester, besök, båt och sol. Det är förvånande hur snabbt ledigheten går. Vi var helt borta från vår vackra villa i tre veckor.

Vad vi gjorde i punktform:

• Besök hos härliga och varma familjen Teodorsson som bor härligt ute på landet i småland
  
• Besök hos svärföräldrarna på Lilla Hawaii
  
• Golfrunda då jag blev en godkänd spelare
  
• Fest för svågerns tre barn i Småland
• Shopping i Ullared (barnartiklar inköptes för stora pengar)
  
• Besök hos kusin i Kungälv som innefattade en härlig båttur med dopp i havet
• Kortvisit hos färgglada och mycket trevliga Wennstams
  
• Besök hos föräldrarna i barndomshemmet och uppväxtstaden Åmål
• Kvällsvisit hos moster med mycket snack på kökssoffan
• Båtturer både i havet och i Vänern
• Resa hemåt för att packa om och sköta om trädgården en aningens
  
• Bodentripp tillsammans med svåger och höggravid svägerska
  
• 70-årsfest i Alträsk för svärmor med familj och massa släktingar
  
• Flera barnrika och lekfulla dagar i härliga norrland
  
• En vecka hemma i villan för att fixa vind och få Jaremobesök

Nu är som sagt semestern över och vi har haft det hur bra som helst. Det var dock väldigt skönt att ta de sista dagarna i stilla mak hemma.

Imorgon vankas det jobb för fullt. J börjar på kontoret och jag kör igång med barnläger.

Hoppas ni haft en lika bra och skön sommar som vi!

Nya inköp

I veckan som gått kom ett stort paket på posten. Det var de härliga Oriflameprodukterna jag skickat efter förra veckan. Ansiktsprodukterna med doft av tropiska frukter var en härlig favorit. I serien ingick rengöring, ansiktsmaks samt ansiktskräm. Paketet innehöll även handkräm i fräsch doft, badskum med tillhörande deo i doften mango/yoghurt. Som tack för beställningen fick jag utan kostnad en skimrande bodyspray.

Då jag gick en sväng på stan en av dagarna i veckan fick jag även hem två färger nagellack samt blomstickers för att förgylla tånaglarna i sommar. Stickersen var ett härligt tips från min kära väninna M i Vänge.

Eftersom min kroppshydda inte riktigt är vad den brukar vara just för tillfället och inte kommer att vara under ett bra tag framöver har jag lite svårt med kläder. Det är inte det lättaste att hitta passande kläder när magen inte är tillräckligt "gravidstor" men heller inte fin som den brukar vara, utan något pluffsigt mellanting. Jag fann denna somriga klänning på Indiska som satt lätt över magen utan att se ut som ett tält. Den fick följa med hem och kommer säkert att användas flitigt i sommar.

Solen fortsätter att skina både inomhus och utomhus. Idag blir det en städardag för min del. Huset är i rejält behov av ett städartag. Dammråttorna samlas på hög i hörnen och disken staplas i köket. Imorgon kommer besök och det ska bli väldigt trevligt. Jag ska inhandla lax, sill och färskpotatis senare idag samt baka en rulltårta. Sommaren är här och det är väl värt att firas!

Oplanerad vecka

Denna vecka blev inte riktigt som jag planerat att den skulle bli. Jag hade tänkt åka till Nyhem, strosa runt i det vackra vädret och träffa människor jag inte träffat på länge och inspireras till höstens barn- och ungdomsverksamheter. Men som jag tidigare skrivit var jag tvungen att ta tag i något mycket tråkigare: mina tänder. Det blev ett antal besök, dålig sömn på nätterna innan, spända armar, hårt knäppta i knät när borrningen och skrapningarna pågick i munnen. Det gjorde inte så ont, tack och lov, men det är mäkta obehagligt. Nu väntas ytterligare två besök, sedan hoppas jag att jag ska vara klar och ska försöka ta hand om mina tänder bättre.

Ett litet nedslag denna vackra sommarvecka. Men jag har nu fått ett fräscht leende och ikväll när jag sitter här uppfylls jag av en enorm glädje. Det är sommar, sol och snart är det ledighet tillsammans med min stora kärlek. Ännu snarare är det en liten fest hemma hos oss på fredag med goda vänner. Livet kan inte bli bättre, trots att man måste göra en del tråkiga saker som att gå till tandläkaren...

Golf

Min kära man har spelat golf i några år, något han har uppskattat mycket. Fridfullheten och den sociala gemenskapen ute på banan. Själv har jag aldrig förstått grejen, förrän jag förra sommaren följde med som åskådare på en runda och jag blev helt tagen. Det verkade jätteroligt och det var helt befriande att vara ute så länge tillsammans med några man tyckte om och kunde samtala med under tiden.

När semestern var slut bokade jag in mig på en kurs och övade hela sensommaren. Dock gjorde jag aldrig proven av någon anledning, men nu har jag lyckats göra dem och fått dem godkända och jag är mäkta stolt! För det är verkligen inte det lättaste.

Nu ser jag verkligen fram emot att få ge mig ut på de stora banorna och slå mig fram till hålet, målet, samtidigt som jag får umgås med min älskade och vänner.

En gemensam hobby tror jag verkligen är bra för en relation. Jag är så glad för att vi funnit en sådan. En som dessutom går i friskvårdens tecken då man faktiskt är sund, rör på sig i flera timmar, och det är faktiskt mäkta jobbigt! Jag är oxå mycket tacksam för att vi har möjligheten att få ha den här hobbyn, dels att vi har all utrustning och att vi har hälsan. Vi är välsignade!

Smile, God loves U

Man blir lite känsligare i munnen när man bär på ett nytt liv. Tandköttet är känsligt och tänderna får lättare hål. Inte hjälper det att man går och småäter hela tiden för att försöka förhindra illamåendet.

För någon dag sedan tittade jag i en kristen organisations utskick och fick se en annons från en tandläkarfirma i Uppsala som hade som slogan "Smile, God loves U". Det lät ju bra tänkte jag. Dit ska jag ringa nästa gång jag ska gå till tandläkaren. Vilket blev snarare än jag trodde. Jag var där igår. Det blir alltid en fruktansvärt dyr historia när man går till tandläkaren och det var jag lite beredd på. Men det tandläkaren sa till mig var var följande:

"Vi måste:

• operera bort en av dina visdomständer
• laga två hål
• ta bort tandsten på hela underkäken och på sidorna på överkäken

Detta innebär alltså att jag måste gå på minst tre nya återbesök. Ett för att ta bort tandstenen hos tandhygienisten, ett för att laga hålen (tack och lov kunde de laga båda samtidigt) och ett för att operera bort visdomstanden.

Jag ser det som så här: det kunde varit värre! Dessutom fokuserar jag på deras slogan: "Smile, God loves U". Och det gör han ju verkligen.

Min man och jag

Snart är juli här. Sommaren för mig och min man. Då ska vi njuta av varandra, av golf, av sjön, av familjerna, av öar och av regn. Av glass, god mat och växande mage. Vi ska strosa i solnedgången, vi ska mysa och hålla handen, blicka framåt och njuta som bara vi kan. Min man och jag.

Nystart

Jag lever på en riktig solsida av livet, där allt jag behöver finns att ta del av. På en ny bloggsida ska jag försöka dela med mig av mina soliga dagar. Även de dagar som skyms av skuggor får så klart vara med, men med en påminnelse om att även dessa dagar framträds ur soliga dagar., för utan sol finns ingen skugga.