2 år

För två år sedan satt jag hos min favoritfrisör inne i stan och gjorde iordning håret för den största dagen dittills i mitt liv. Efter några timmar mötte min blivande man mig utanför, vackrare än någonsin. Sprudlande och förväntansfulla var vi båda två. Sedan bar det av för fotografering med två tärnor, en bestman och tre brudnäbbar. Det var inte lätt att få till men solen sken och höstfärgerna sprakade.

Vigseln var oförglömlig. Den skulle jag vilja vara med om igen, och igen och igen. Festen var spännande och maten underbart god.

Två dagar efter bröllopet åkte vi på vår livs resa till Mauritius. Det var 15 dagar av lyx, lyx, och åter lyx. Så mycket lyx så det räcker ett helt liv. Turkost hav, härliga trerättersmiddagar varje dag, lyxiga frukostar, fantastiskt romantiska rum på tre olika hotell på tre olika ställen på ön. Stora härliga pooler och tid enbart för varandra.

Efter ett år äktenskap åkte vi på ännu en resa dock lite kortare resväg, till Turkiet. Där var det oxå fantastiskt, varmt, underbart hav, god mat och ett fantastiskt hotell.

Men det är ändå vardagen hemma i villan, trädgårdspysslandet, gosandet i soffan, samtalen vid matbordet, godnattpussarna och delandet av livet som gör att de här två åren varit de bästa i mitt liv.

När vi stod där vid altaret för två år sedan trodde jag inte man kunde bli lyckligare, men det kan man. Den dagen var bara början på vår livslånga resa tillsammans, där kärleken till min man växer för varje sekund och dag som går. Jag slutar aldrig förundras över hans egenskaper, hans vishet och hans plikttrogenhet till jobb och annat engagemang och över hans kärlek till mig.

Vardagsfirande är det bästa firandet därför kommer vi inte att fira på något speciellt sätt just idag. Vi firar vårt äktenskap varje dag brukar jag säga. Vardagen är dagar av glädje och dagar av sorg, dagar vi delar med glädje och dagar vi kämpar för att komma förbi. Men ingen av dessa dagar vill vi vara utan varandra för det är under alla dessa dagar vår kärlek bli större och större både till varandra, andra och till vår skapare.

Tack älskling för att du är min och för att du vill dela hela DIG med mig. Tack för din kärlek och din trofasthet. Tack för din förlåtelse då jag är dum, din stöttning när jag känner mig svag och din tillrättavisning när jag säger något jag inte bör säga. Jag vill alltid finnas där för dig och älska dig genom allt. Du är det bästa som hänt mig och den underbaraste människa jag vet. Jag är otroligt välsignad som får älska dig av hela mitt hjärta. Jag tackar Gud varje dag för att våra vägar möttes där någon gång under vår tuffa tonårstid och att han ledde oss fram, många år senare, till altaret där vi fick lova varandra trohet och kärlek hela livet ut.

Jag ser fram emot resten av vårt liv tillsammans!

Tiden går alldeles för snabbt! Jag jobbar, städar, äter, shoppar kläder att få plats med magen i och hänger med människor jag tycker om. Livet är bra härligt att leva ändå. Att man går runt och känner ett nytt liv inom sig kicka på alla inälvor gör att livet blir ännu mer spännande och förundrande!

Det är höst på riktigt, träden gulnar och satsumaserna kommer in i butiken med sin sötma och sitt billiga pris. Jag är helt beroende. Det är så gott! '

Helgen spenderades i Åmål tillsammans med systrarna och maken. Fick äran att träffa de små charmtrollen Alfred och Elias oxå. De var några månader nu men hade aldrig sett dem. Kul att vi fick till det och välkomna till världen ännu en gång!

Eftersom tiden går så snabbt börjar det dra ihop sig för att köpa färg att måla väggarna i barnrummet och även att införskaffa en babysafe. Jag jobbar hela helgen, så vi får nog boka in nästa helg för det. Sedan måste det ju spacklas, slipas och målas oxå! För att inte tala på att inhandla möbler och montera dem! Ah... ännu är vi inte redo för bebisens nedkomst! Men spännande är det!

Idag blir det middag med goda vänner och därefter Bonde söker fru. Trevligt. Jag väntar in maken som kommer med tåget om en halvtimme.

Jag säger det ännu en gång: visst är livet fantastiskt?!

September har varit en intensiv månad. Nu är det oktober och den kommer att bli ännu mer intensiv. Det ska kännas att man lever, och jag är faktiskt glad över att ha saker att göra.

Idag inleder jag dagen med att ställa mig i försäkringskassans telefonkö och får plats 145. Det är en avancering mot igår då jag inte ens blev placerad i kö utan ombedd att försöka vid senare tillfälle. Jag har klantat mig med alla papper, uppföljningssamtal och intyg så jag måste ringa och förhoppningsvis ställa allt till rätta. Om det inte går tror jag att jag gråter en skvätt, för så jobbigt kommer då att vara, ett litet misstag.

När luren är pålagd ska jag sätta igång och fredagsstäda. Det blir inte så grundlig städning idag eftersom jag varit duktig i veckan. Därefter ska jag fixa mig iordning o försöka få på mig något som inte känns alltför litet och obekvämt. Magen har nämligen växt helt otroligt den senaste veckan. Den liksom hänger och putar neråt och är jättetung. Tur att jag även har tid hos sjukgymnasten idag som förhoppningsvis kan hjälpa mig med min ryggsmärta.

Som sagt: det skall kännas att man lever. Det gör det, på alla plan och områden både fysiskt och psykiskt och jag är så tacksam för att jag får leva, får ha hälsan (trots vissa krämpor) och att det finns ett bra socialt system till min fördel (om jag inte själv sabbar det!!).

Jag glömde säga att solen skiner och himlen är klarblå. Perfekt höstväder! Kanske det även blir en sväng till uppsala för lite barnrumsinredningsshopping!